Lova
Är det en valp? Vad är det för ras? Vilken ovanlig nos! Är kommentarer jag ofta får höra från okända. Så svaren är Nej hon är 2 år, en golden och ja nosen är ovanlig.
Tänkte idag berätta lite om Lova. Lova är som ni förstår en väldigt liten golden tik med ett valpigt utseende, men förutom det är hon en massa mer, tänkte ta det från början så ni får en helhets bild av hennes utveckling. Som valp var Lova underbar! Hon tugga aldrig på saker hon inte fick (utan att man någonsin sagt något), inte under hela hennes valp period tugga hon sönder en enda grej. Hon bet oss aldrig i händerna/fötterna, hon skällde aldrig och gnällde sällan, hon hade lätt att slappna av i olika situationer, hon lärde sig saker fort, blev rumsren väldigt tidigt. Hon var helt enkelt värsta bästa valpen.
Sen blev hon tonåring, då däremot blev det lite jobb för matte :) Hon drog i kopplet, trotts massa massa träning. Vissa dagar ville jag gå hem och gråta för det känndes inte som om vi kom någonstans. Detta dragandet i koppel började när hon var ca 6 mån och varade tills hon var lite över året, och även efter det fick vi fortfarande träna mycket på det. När hon var ca 1 och ett halvt år så vill jag nog säga att hon gick bra i koppel, men vägen ditt var jobbig och frustrerande. Hennes dragande gick lite hand i hand med den rasen hon är; En golden retriver, som älskar allt och alla! Plus att hon är väldigt väldigt nyfiken, så när vi var ute och gick var allting mycket roligare än matte. Under denna period, förutom att träna koppel träning blev det mycket kontakt och följsamhets övningar.
När vi mötte människor och hundar ville hon ju självklart hälsa på dem, så det är något vi också jobbat super mycket på; att få bort motivationen till att hälsa på alla. Idag måste jag säga att denna motivation, tack vare mycket jobb är under kontroll. Till största del :) Vissa hundar och människor är det något speciellt med och då kan hon komma tillbaks till gammalt mönster. Idag jobbar jag med att hon spontant ska ta kontakt med mig vid möten av andra hundar, utan att jag ber om hennes uppmärksamhet. För innan har det blivit så att jag varit tvugen att säga till att jag vill ha den och då fått den, men nu vill jag gå över till att hon själv tar kontakt. Och det går väl lite upp och ner med det, helt beronde på hennes dagsform och vad det är för hund vi möter.
Förutom att träna på dessa saker, som varit det som behövts mest för Lova. Har vi också tränat på övrig vardagslydnad väldigt mycket; inkallningar, stanna, stanna under gång & vardagsfot.
Så vardagslydnad överhuvudtaget är något som vi lagt ner mycket tid på att få bra. För det är ju så att vardagslydnad är bland det svåraste man kan träna med en hund för det är ju något som ska funka överallt och alltid, tillskillnad mot tex lydnaden. Hundarna lär sig ofta att tex förknippa lydnadstränigen till lydnads planen, det finns ju exempel på hundar som på planen är hur duktig som helst och sedan när de kliver av så blir de helt oredliga. Detta fenomen är något jag inte velat ska bli för oss därför har jag lagt ner tiden på grundlydnanden och parallelt med den tränat andra saker.
Det vi tränar mer är rallylydnad, kanatarellsök och nu senaste vi började med är apporteringen. Då jag tränar in nya moment jobbar jag gärna med klicker, dels för att det är så effektivt men också för att Lova verkligen går ingen när jag plockar fram klickern för att jobba.
Lova tycker om att träna och är ganska lätt motiverad, men det får inte vara för mycket tränigen på en och samma dag, då tröttnar hon och blir svår att jobba med.
Att träna och jobba står dock inte överst av de saker Lova älskar att göra, om hon själv får välja så skulle hon helst bo vid en sjö och simma, dygnet runt. Så vatten är en passion som hon delar med många andra golden. Vid och runt vatten har hon svårt att koppla av och om man säger att hon inte får gå i så vill hon gärna börja pipa, och är det någon gång som hon struntar i att lyssna på oss så är det just när det gäller vatten. Om man inte är bredd så hoppar hon gärna ner i varje lerpöl speciellt nu på sommaren.
Det näst bästa på Lovas att göra-lista är att bära runt på olika föremål, speciellt när det kommer besök. Då bara måste hon ha något i munnen och hälsa alla välkommna. Samma sak när vi kommer hem, eller varit ute med sopporna, vaknar på natten, då man hälsar på hos någon. Ja, väldigt ofta! Lova missar inte en chans till att hälsa på människor och visa att hon finns.
Ett annat stort behov som bor hos Lova är att få vara fri och springa lös och bara strosa omkring. Då mår hon bra, dock ska hon hela tiden ha koll på vart man är, så att man inte försvinner i från henne. Detta mycket tack vare husse tro jag, för ända sedan hon har varit liten har han gömt sig så fort hon inte har koll. Hittar hon däremot något gott bajs, är hon väldigt duktig på att slå dövörat till då matte ropar.
De saker hon däremot gärna skulle slippa att göra är klippa klorna & transportera sig med hjälp av olika fordon. Det är saker som för Lova är helt obegripligt varför man måste göra. Även fast hon accpterar och finner sig i det, så skulle hon bra gärna slippa.
Lovas personlighet då? Förutom att vara en glad och hälsande apportör som gärna badar, är hon en ganska försiktig dam. Väldigt skeptisk till konstiga och nya saker, men samtidigt som hon är väldigt väldigt nyfiken. Dessa två egenskaper ställer ibland till det för henne, eftersom hon är nyfiken så vill hon gärna utforska allting samtidigt som hon inte riktigt törs, men i de flesta fall låter hon nyfikenheten övervinna.
Detta är Lova det :)
/ Zandra
