Ny motivation!
Så för några veckor sedan var vi iväg på utbildning, och Lova sköte sig galant, var mest jag som behövde finslipa på mig själv. Sedan kom vi hem och all hennes motivation till att apportera var som bort blåst, så jag tänkte att hon kanske inte alls var född till detta. Så jag tog en paus från apporterings träningen och sedan provade jag igen, och det har nu långsamt börjat gå bättre. Men för att få henne ännu mer motiverad har jag idag beställt en kanindummy och en kaninboll det borde göra dunder för motivationen. Väntar nu förväntasfullt på hur hon kommer att reagera på dessa föremål.
Beställde nu även linjtagsdummys och närsöksdummyn, så vi får fylla på lagret lite :)
Ska nu ut och ta kvällspromenaden och prova om det behagar fröken att apportera med mig idag. Hon har iof varit med på en rallylydnads kurs jag höll i förut idag så kan hända att hon är trött. Brukar ibland ta med henne för att hon ska få öva passivitet runt de andra hundarna, även fast hon är bra på det så är det alltid bra att få träna mera. Sedan är det bra att kunna visa med henne ibland.
Nej nu ska vi ta oss ut. Skriver sedan hur det går med kaninföremålen.
/ Zandra
Lova
Är det en valp? Vad är det för ras? Vilken ovanlig nos! Är kommentarer jag ofta får höra från okända. Så svaren är Nej hon är 2 år, en golden och ja nosen är ovanlig.
Tänkte idag berätta lite om Lova. Lova är som ni förstår en väldigt liten golden tik med ett valpigt utseende, men förutom det är hon en massa mer, tänkte ta det från början så ni får en helhets bild av hennes utveckling. Som valp var Lova underbar! Hon tugga aldrig på saker hon inte fick (utan att man någonsin sagt något), inte under hela hennes valp period tugga hon sönder en enda grej. Hon bet oss aldrig i händerna/fötterna, hon skällde aldrig och gnällde sällan, hon hade lätt att slappna av i olika situationer, hon lärde sig saker fort, blev rumsren väldigt tidigt. Hon var helt enkelt värsta bästa valpen.
Sen blev hon tonåring, då däremot blev det lite jobb för matte :) Hon drog i kopplet, trotts massa massa träning. Vissa dagar ville jag gå hem och gråta för det känndes inte som om vi kom någonstans. Detta dragandet i koppel började när hon var ca 6 mån och varade tills hon var lite över året, och även efter det fick vi fortfarande träna mycket på det. När hon var ca 1 och ett halvt år så vill jag nog säga att hon gick bra i koppel, men vägen ditt var jobbig och frustrerande. Hennes dragande gick lite hand i hand med den rasen hon är; En golden retriver, som älskar allt och alla! Plus att hon är väldigt väldigt nyfiken, så när vi var ute och gick var allting mycket roligare än matte. Under denna period, förutom att träna koppel träning blev det mycket kontakt och följsamhets övningar.
När vi mötte människor och hundar ville hon ju självklart hälsa på dem, så det är något vi också jobbat super mycket på; att få bort motivationen till att hälsa på alla. Idag måste jag säga att denna motivation, tack vare mycket jobb är under kontroll. Till största del :) Vissa hundar och människor är det något speciellt med och då kan hon komma tillbaks till gammalt mönster. Idag jobbar jag med att hon spontant ska ta kontakt med mig vid möten av andra hundar, utan att jag ber om hennes uppmärksamhet. För innan har det blivit så att jag varit tvugen att säga till att jag vill ha den och då fått den, men nu vill jag gå över till att hon själv tar kontakt. Och det går väl lite upp och ner med det, helt beronde på hennes dagsform och vad det är för hund vi möter.
Förutom att träna på dessa saker, som varit det som behövts mest för Lova. Har vi också tränat på övrig vardagslydnad väldigt mycket; inkallningar, stanna, stanna under gång & vardagsfot.
Så vardagslydnad överhuvudtaget är något som vi lagt ner mycket tid på att få bra. För det är ju så att vardagslydnad är bland det svåraste man kan träna med en hund för det är ju något som ska funka överallt och alltid, tillskillnad mot tex lydnaden. Hundarna lär sig ofta att tex förknippa lydnadstränigen till lydnads planen, det finns ju exempel på hundar som på planen är hur duktig som helst och sedan när de kliver av så blir de helt oredliga. Detta fenomen är något jag inte velat ska bli för oss därför har jag lagt ner tiden på grundlydnanden och parallelt med den tränat andra saker.
Det vi tränar mer är rallylydnad, kanatarellsök och nu senaste vi började med är apporteringen. Då jag tränar in nya moment jobbar jag gärna med klicker, dels för att det är så effektivt men också för att Lova verkligen går ingen när jag plockar fram klickern för att jobba.
Lova tycker om att träna och är ganska lätt motiverad, men det får inte vara för mycket tränigen på en och samma dag, då tröttnar hon och blir svår att jobba med.
Att träna och jobba står dock inte överst av de saker Lova älskar att göra, om hon själv får välja så skulle hon helst bo vid en sjö och simma, dygnet runt. Så vatten är en passion som hon delar med många andra golden. Vid och runt vatten har hon svårt att koppla av och om man säger att hon inte får gå i så vill hon gärna börja pipa, och är det någon gång som hon struntar i att lyssna på oss så är det just när det gäller vatten. Om man inte är bredd så hoppar hon gärna ner i varje lerpöl speciellt nu på sommaren.
Det näst bästa på Lovas att göra-lista är att bära runt på olika föremål, speciellt när det kommer besök. Då bara måste hon ha något i munnen och hälsa alla välkommna. Samma sak när vi kommer hem, eller varit ute med sopporna, vaknar på natten, då man hälsar på hos någon. Ja, väldigt ofta! Lova missar inte en chans till att hälsa på människor och visa att hon finns.
Ett annat stort behov som bor hos Lova är att få vara fri och springa lös och bara strosa omkring. Då mår hon bra, dock ska hon hela tiden ha koll på vart man är, så att man inte försvinner i från henne. Detta mycket tack vare husse tro jag, för ända sedan hon har varit liten har han gömt sig så fort hon inte har koll. Hittar hon däremot något gott bajs, är hon väldigt duktig på att slå dövörat till då matte ropar.
De saker hon däremot gärna skulle slippa att göra är klippa klorna & transportera sig med hjälp av olika fordon. Det är saker som för Lova är helt obegripligt varför man måste göra. Även fast hon accpterar och finner sig i det, så skulle hon bra gärna slippa.
Lovas personlighet då? Förutom att vara en glad och hälsande apportör som gärna badar, är hon en ganska försiktig dam. Väldigt skeptisk till konstiga och nya saker, men samtidigt som hon är väldigt väldigt nyfiken. Dessa två egenskaper ställer ibland till det för henne, eftersom hon är nyfiken så vill hon gärna utforska allting samtidigt som hon inte riktigt törs, men i de flesta fall låter hon nyfikenheten övervinna.
Detta är Lova det :)
/ Zandra
Vägen hit...
Så ska man försöka sig på att börja blogga igen. Får se hur det går denna gång, tredje gången gillt. Denna blogg kommer handla om mitt liv tillsammans med min golden tik Lova mitt liv som hundinstruktör. Lova är ca 2 år och 3 månader gammal och vi har gjort en fantastisk resa tillsammans.
Det hela började med att jag ville skaffa en hund när jag och min sambo skulle flytta ihop, hade i familjen sedan tidigare en hund en Jack russell terrier vid namnet Toddler. Jag hade bestämt mig för en Golden retriver, inte för jag visste mycket om dem utan för de såg snälla och vackra ut. Sedan ville jag ha en större hund. När sambon äntligen gick med på att skaffa hund, så skulle jag vilja säga att vi tog första bästa uppföddaren, eller ja vi tog en som låg nära där vi bor. Men vi hade inga större krav förutom att vi ville ha en golden. Så efter några veckor efter vi hade bestämt oss för att skaffa hund så kom ARAMINTA'S JUNIBACKENS MADICKEN eller Lova som hon kallas till vardag hem till oss.
Det enda jag visste denna gång om hund var att jag vill ha alla förutsättningar för att få en lydig och lycklig hund. Toddler som flyttat in hos min familj sedan tidigare hade inte fått dessa förutsättningar utan vi hade fostrat honom så som vi hade trott blir bra och inte gått några kurser eller så med honom och han hade vi två års ålder utvcklat illska mot andra hundar. Detta skulle inte få hända Lova bestämda jag mig för, jag bestämde mig också för att jag skulle ha som mål att kunna ha henne lös. Vilket är något som vi tvingades sluta med Toddler (pga jaktlust och ingen träning). Så jag funderade på hur detta skulle gå till, och kom fram till att kunskap är det som behövs och för att få det bestämde jag mig för att gå på kurs.
Det jag inte visste då men som jag snart blev varse av var att det finns flera olika sätt att träna hund på. Det jag gjorde var att jag anmälde mig till första bästa kurs som började så snart som möjligt. Denna första kursen jag och Lova gick var en ledarskaps kurs. Det jag tänkte då jag anmälde migt till denna kurs var; Ledarskap det är ju något som man ofta hör i hundvärlden att man måste ha så det måste vara en super kurs. Så vi kom till denna kurs, som använde sig av ganska hårda metoder med korrigeringar om hunden gjorde fel. Men jag reflektera inte så mycket över det, tänkte liksom att dena instruktör måste ju veta och det är så här man får en lycklig och lydig hund. Dessutom gick det ganska bra för mig och Lova (Hon var ca 3 månader) så jag i frågasatte inget, och anmälde mig till och nästa kurs i ledarskap också. Jag hade dessutom anmält mig till en valpkurs hos en annan instruktör under samma period.
I slutet av ledarskapskursen började det gå lite sämre för mig och Lova. Hon ville inte alls göra som jag sa och tyckte inte alls att detta var roligt. Det instruktören sa till mig var att jag var för snäll; Du är tvugen att vara hårdare och mer bestämt. Så jag provade detta men ju hårdare jag blev dessto mer ovillig blev min hund. Det kändes inge bra, men jag tänkte vi får ligga i hårdträning till vi börjar valpkursen som är nästa som låg på tur.
Valpkursen började när Lova var ca 5 månader gammal. Och jag gick in i kursen med attityden som jag fått lära mig på föregående kurs och under denna kurs hade vi också fått lära oss att när hunden kommer till nya stökiga miljöer skulle man brotta ner hunden på rygg och trycka ner hunden i den positionen tills hunden blev lugn och fann sig i situationen. Så jag gjorde detta, men den nya instruktören blev alldelse förskräkt och frågade vad jag höll på med och sa att det inte alls var nödvändigt. Och det var här det började för mig förvirrigen och sökande efter sannigen; Vilken metod är den rätta då man trännar hund? Så jag fortsatte på kursen samtidigt som jag gick ledarskaps tvåan hos andra instruktören så med en fot i varje värld blev jag ännu mer förvirrad. Så jag började läsa böcker, titta på tv program, googlade, pratade med andra mer erfaran hundägare utan någt konkret svar. För det var olika överallt. Och jag är sådan som person att jag vill ha ett konkret svar, svart på vitt och inga gråzoner. Så jag fortsatte att gå på en grundkurs hos instruktören där jag gått min valpkurs, fortfarande förvirrad dock.
Men efter ett tag så insåg jag att det finns inga rätt eller fel metoder då man tränar hund, båda metoderna funkar faktisgt. Men allting handlar om vilken typ av realtion jag vill ha till min hund. Och den relationen jag vill ha med min hund är en relation uppbyggd på förståelse, kunskap och samarbete. Och detta kännde jag att jag fick då jag jobbade med positiv förstärkning framför korrigeringar som endast gjorde att min hund inte kunde lita på och gjorde som jag sa av rädsla och kände även en väldigt stor förvirring hos Lova då jag jobbade med korrigeringar.
Så efter grundkursen blev det en klicker kurs där allting blev ännu tydligare både för mig och min hund, sedan en rallylydnads kurs, fortsättningskurs - vardagslydnad och kantarellsök. Efter att ha gått alla dessa kurser kännde jag att jag ville ha mer och veta mer, det va så roligt att träna hund. Så Elin våran isntruktör sa, du kanske skulle utbilda dig till hundinstruktör genom hundens hus utibldning som jag kommer hålla här, som är under 10 månader.
Och visste jag blev himmla sugen, men funderade; hur ska det gå ihop sig då jag jobbar? (jobbade heltid på willys med helger kvällar etc), har jag råd och tid? Men till slut bestämde jag mig, man lever bara en gång tänkte jag. Så jag och Lova började denna utbildning då hon var ca 1 år gammal. Mycket mycket lärorik :)
Från början hade jag inga som helst planer på att jobba med yrket utan det kom senare då intresset bara växte och jag tyckte det var himmla kul. Så när utibldningen började gå mot sitt slut, frågade Elin mig om jag hade lust att jobba hos henne då hon skulle vara mamma ledig. Och jag tvekade inte en sekund då jag tackade ja till det,hur det skulle lösa sig med willys brydde jag mig inte riktigt om just då.
Sedan så började jag och min sambo att disskutera om att flytta till hus i Kungsör, där han ursprungligen kommer i från vilket också skulle resultera i att han kom närmare sitt jobb i köping. Problemet var ju då för mig som jobbade på willys i Örebro och itne har något körkort, det skulle ju inte funka att pendla varje dag. Så då bestämd jag och min sambo att jag skulle prova att öppna en hundskola här i kungsör, och säga upp mig från willys. Så sagt och gjort, vi hittade ett hus, jag sa upp mig, startade mitt företag Kungsörs Hundfocus, och jobbar även några dagar i veckan på Tassa rätt i Örebro.
Så detta är min resa från att vilja få en stadig grund till min egen hund, till att nu få möjligheten att ge dessa verktyg till andra hudägare. Och det är fantstiskt roligt!
/ Zandra
